Lundstorps Hembygdsgård

Om  föreningen


Lundstorps Hembygdsgård är en viktig träffpunkt för alla som bor i trakten. Den ligger lummigt inbäddad i en naturskön   miljö utmed Askerydsvägen, bara några kilometer  från Eksjö.

Föreningens huvudsyfte är att skapa gemenskap mellan människor  och ett engagemang för hembygden.

En viktig uppgift är att ordna trevliga aktiviteter som passar alla åldrar samt att  ta vara på och underhålla den värdefulla tillgång  som själva hembygdsgården utgör.

Eksjö Sockens Hembygdsgård är en livfull förening tack vare många ideella krafter.

Föreningen har idag 130 medlemmar.

En historisk tillbakablick finns under fliken Historik.

Styrelsen


Ordförande Lennart Henriksson 

lennart.henriksson50@gmail.com -    070-3310020

 


Sekreterare

Ulrika Henrysson


Kassör Per Sixtensson

per.sixtensson@gmail.com - 070-3267870


Ledamöter

Åke Ström

Magnus Karlsson

Susanne Johansson


Byggnadskommitté

Åke Ström

Jan Henriksson

Jan Sverker





Copyright © Lundstorps Hembygdsgård

Bli medlem

Föreningen Eksjö Sockens Hembygdsgård är en aktiv och levande förening.

Alla som har intresse kan bli medlemmar.

Skulle Du vara intresserad av att stödja föreningen genom att bli medlem är avgiften per person och år 20:-, alternativt en engångsavgift på 200:- om du vill bli ständig medlem.

Inbetalning kan ske på Bg 5532-8181. Glöm inte att ange namn och adress.

Köp boken Eksjö Socken


Sammanställd av Gudrun och Stig Hagström.

Utgiven av Föreningen Eksjö Sockens Hembygdsgård.


Boken innehåller berättelser om gårdar, torp och backstugor samt om folket som bott i socknen.

400 sidor och 300 bilder finns i boken som tagit 6 år att framställa. Det är en fullständig inventering av 59 gårdar och 270 torp.


Boken kan köpas genom föreningens försorg och kostar då 200:-.

Från boken Eksjö Socken

Sammanställd av Gudrun och Stig Hagström

Utgiven av Eksjö Sockens Hembygdsgård

 



Eksjö Sockens Hembygdsgård

Av Evald Karlsson

 

Starka hembygdsintressen gjorde sig tidigt märkbara inom Eksjö socken. År 1938 bildades en förening vars första uppgift var att åstadkomma en hembygdsgård. Tomten, som avstyckats från den närbelägna gården Lundstorp, skänktes av familjen Gustafsson.


 

Gåvor

År 1940 erhöll föreningen som gåva en ryggåsstuga av Carl Hedenberg på Stensgöl. Stugan var förut belägen på gården Tångby i Asby socken. Carl Hedenberg på Stensgöl fick huset som dopgåva av sin morbror, jägmästare Martin Stjernspetz. Till ”Sjöstugan” hörde mark och fiskevatten som Carl sålde tillbaka till morbrodern år 1949 för 1 200 kronor. Till stugan hörde en bod som uppfördes på hembygdsgårdens mark samtidigt med Sjöstugan.


Senare tillkom en bodbyggnad från år 1734, vilken föreningen genom tillmötesgående från Eksjö kyrkofullmäktige fått övertaga från prästlönegården Stockeryd i Eksjö sn. I dessa byggnader har samlats och ordnats antika föremål, vilkas antal alltjämt ökar.


 

Samlingslokal

Då önskemål fanns inom orten om en samlingslokal för föreningslivets behov, nybyggdes en sådan med modern inredning i en stil, som i någon mån erinrar om äldre byggnadssätt i orten. Lokalerna har synnerligen flitigt utnyttjats av sammanslutningar, grupper och enskilda.

Vid anläggningens tillkomst och fortsatta drift har ortsbefolkningen beredvilligt bidragit med virke, arbete och pengar. Vid invigningen 1947 kunde omvittnas att gården tillkommit i en anda av enighet och samarbetsvilja.

Till hembygdsgårdens vaktföreståndare valdes Gunborg Pettersson.

Ägare: Föreningen Eksjö Sockens Hembygdsgård.


 

En ofullbordad dopfuntscuppa

Av Raine Borg


Funten

Denna ofullbordade funt från 1300-hundratalet skänktes till Eksjö landsförsamling av familjen Stiernspetz på gården Stensgöl 1942. Enligt artiklar i Smålands Folkblad från 1937 och 1942 skall den ha tillhört släkten Kindberg på Hagersryd och ingått i ett numera försvunnet kapell vid gården. Överlämnandet till hembygdsgården i Lundstorp skedde någon gång i slutet av 1940-talet.



Material

Funtcuppan är tillverkad av granit, vilket är ovanligt, då de flesta dopfuntar i vårt land är huggna i sandsten. Den granit, som användes till dopfuntar, utgjordes vanligen av marksten, som valdes så finkornig som möjligt. Det var ett hårt och svårhugget material, som t ex inte lämpade sig för detaljer i relief och som tvingade stenhuggarna att ständigt vässa sina verktyg. Endast ett fåtal funtar i södra delen av Småland och nära västgötagränsen har huggits ur granitblock som påträffats i omgivningarna som marksten. På Jylland i Danmark är de flesta funtarna utförda av granit.



Denna påbörjade cuppa ger en god möjlighet att studera de svårigheter en funthuggare måste bemästra

Cuppan var givetvis den svåraste delen att bearbeta. Det grovhuggna grundmaterialet, granitblocket, placerades på en bekväm arbetsnivå. Med en passare markerades gränserna (rundlarna - yttre och inre överkanter) för cuppans storlek och arbetet inleddes med att hugga ur (urholka) den. Stenhuggaren startade från ytterkanten och arbetade sig inåt mot cuppans centrum och nedåt. I samband härmed kunde han ha kontroll över om stenmaterialet hade några för slutresultatet avgörande brister. Det kunde vara horisontala eller vertikala sprickanvisningar, om granitens struktur var för grov eller för hård eller för lös och inte lämpade sig för fortsatt bearbetning etc.

I detta fall är cuppan invändigt färdighuggen men hade en utvändig sprickbildning som vid bearbetningen olyckligtvis resulterade i en kantförlust. Detta innebar att arbetet avbröts och den halvfärdiga cuppan lämnades ofullbordad. 


 

Fler ofullbordade dopfuntar

Det var en kyrkoherde i Fagereds kyrka i Halland som redan 1908 uppmärksammade några påbörjade dopfuntar. De hade påträffats i en skogsbacke, Funtaliden, ca en kilometer norr om kyrkan. Tre av de kasserade arbeten som hittades där, två cuppor och en fot, ingår i Historiska museets samlingar i Lund. Det visade sig vara sprickbildningar och knappt tilltagna ämnen som fick funthuggaren att avbryta vidare bearbetning. Funthuggaren hade innan han påbörjat arbetet med urholkningen av cuppan, med sin mejsel huggit in de inre och yttre begränsningarna med två cirklar och har dessförinnan endast grovhuggit cuppans ytterform. Även i Danmark har man funnit några påbörjade funtcuppor, som visar på samma arbetsgång. Utöver dessa finns en delvis bearbetad dopfunt på Sigtuna museer.


 


Hembygdsgården. Foto Reidun Weigner.


Interiör torpet. Foto Reidun Weigner.


Vävkurs i hembygdsgården, 1940-talet.


Sittande från vänster: Kursledare Ulla Brutsner, Karin Bergvall Broddemålen, Britta Berggren Råskog Flisby, Gunborg Pettersson Lundstorp, Greta Pettersson Eksjöholm.


Övre raden från vänster: Helny Andersson Lutarp, Margareta Jonsson Bänarp, Elly Rydgård Skiverstad, Ulla-Britt Gustavsson Upphörda, Ing-Mari Pettersson Smedstorp, Marianne Johansson Härstensbo och Gerda Andersson Valbäcken. Foto Karin Bergvall Carlson, Anneberg


Raine Borg examinerar dopfunten år 2003 tillsammans med Göran Modig och Stig Hagström.


Foto Gudrun Hagström.